Objektifiering är ingen härskarteknik – det är ett brott

Objektifiering är ingen härskarteknik – det är ett brott

Objektifiering togs upp av Berit Ås (den ursprungliga myntaren av härskarteknikerna) tillsammans med Hot Om Våld som två ytterligare härskartekniker för ca tio år sedan. Det hon då ville visa är hur det känns, och hur det påverkar dig att bli påmind om din könliga identitet genom opassande blickar, handlingar och kommentarer. Att objektifieras innebär alltså att någon får dig att känna dig som ett sexuellt objekt, genom att kommentera din kropp, eller till och med ta på din kropp.

Kanske någon ser ner på din byst/dina muskler/dina bara armar när du pratar, kanske någon ger dig en sugande sängkammarblick, kanske någon håller sin hand på din arm/rygg/hand lite för länge, kanske någon säger ”jag gillar din kropp i den där tröjan” (och det kan vara en kompis som säger så, eller hur, men som får dig att känna dig mer eller mindre naken med sin kommentar), kanske någon står för nära, lutar sig för nära eller tar på dig för ofta. Det som händer i dig är att du bildligt eller bokstavligt kröker dig som en mask. Försöker komma undan. Vill inte ha vare sig blickarna, händerna eller kommentarerna, och du blir smärtsamt påmind om att du tydligen är en kropp först.

I Sveriges lagtext står det i kap 6 paragraf 10, ”… genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet”. Är det vad som händer här? Låt oss hoppa över diskussionen om uppsåt till juristerna, dvs. var det meningen att hen skulle kränka din personliga integritet – eftersom svaret på den frågan ganska självklart är nej. Det var inte meningen, kommer hen säga, – hen ville bara visa sin uppskattning och trodde att du skulle bli glad av hens händer, blickar och kommentarer om och på din kropp.

Precis som Trump trodde.

Det lagtexten beskriver ovan är definitionen på sexuellt ofredande, ett brott i Sverige. Det ska inte blandas ihop med härskartekniker, som är inlärda sociala beteenden som kan vara nog så jobbiga och kränkande, men de är inte olagliga. Att kränka någon på grund av hens etnicitet, religion, sexuella identitet eller kön är däremot olagligt, och objektifiering är samma sak som lagtexten säger nämligen att:  ”ofreda en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet” – det vill säga brottsligt.

Låt oss inte tro på, eller låta förövare gömma sig bakom, en definition av objektifiering som ett sunkigt men ofarligt beteende som vi inte borde lägga vår energi på. Som du inte borde ta åt dig av. Annat än som en komplimang kanske?…

Om någon puttade dig hårt på jobbet skulle hen polisanmälas omedelbart, detsamma ska gälla för handlingar eller ord som ofredar din sexuella integritet.

Att vi får höra det här om en av USA’s presidentkandidater kanske är bra. Kanske är det äntligen dags, precis som Michelle Obama säger i sitt berömda tal, och som Jenny Nordberg skriver om i SvD (16 okt, s.14), att det tar slut nu. Objektifiering, sexism, kommentarer som ofredar dig och får dig att känna dig som en kropp som människor ser och reagerar på är inte bara ett otrevligt beteende som vi får stå ut med – det är en handling som förändrar dig i djupet.

En handling som får dig att dra koftan skyddande runt kroppen, att sjunka ihop så inte brösten ska synas, att klä på dig täckande plagg, att hålla dig undan från situationer och personer som du av erfarenhet vet kommer att säga något. Något som får dig att rysa, skämmas och sjunka undan.

Som 15 åring blev jag objektifierad, första gången. Jag var på klassresa i 9an och vi gick omkring på båten till Helsingfors när en vuxen man plötsligt sträckte ut sin hand och tog på mitt bröst. Jag slog handen ifrån mig, och jag och mina kompisar sprang därifrån. Vilket äckel, det var vi helt eniga i och vi berättade det för vår manliga klassföreståndare som blev väldigt arg. Men var det någon som polisanmälde? Nej. Varför?

För att det har alltid funnits.
För att det är sånt som händer.
För att äcklet var full.
För att han var större.
För att han är känd.
För att… du är tjej, och ”du är så jäkla snygg som man kan ju inte låta bli!”.

Som kvinna, som mamma och bonusmamma till döttrar, som människa och som föreläsare om härskartekniker säger jag detta – objektifiering, sexuellt ofredande, är en brottslig handling som du ska anmäla, det är inte något du ska lära dig hantera, bemöta eller ta.

Det är nog nu.

/Ditte Eile