Ge barnen kärlek, mer kärlek …

… och ännu mera kärlek, så löser sig folkvettet av sig själv. Så klok och vis hon var, allas vår Astrid.

Kanske visste Astrid Lindgren hur viktigt det var med kärlek eftersom hon fått så mycket av den under sin lyckliga bullerby-uppväxt i Småland. Hon visste nog också hur viktig den var, eftersom hon inte fick lov att ge den till sin son, då hon blev tvungen att lämna honom som nyfödd. Men jag tror att hon också visste hur viktig kärleken till våra barn är, eftersom hon faktiskt inte fick den av sina föräldrar när de fick reda på hennes graviditet och kommande barnbarn.

Att slösa med kärlek, att hålla inne med moraliteten, att guida, att curla, att finnas där alltid alltid, att stundtals väga våra ord på guldvåg för att inte säga fel sak och andra stunder ångra våra ord som bubblade ur oss med kanske rättmätig ilska, men att ösa och slösa med kärleken – tänk om det vore att vara förälder.

Jag hade en deltagare en gång som berättade att han och hans fru hade så svårt att få sonen, blott fyra år gammal, att lägga ifrån sig ipaden. Så fort de kom hem från dagis, satte han sig direkt och spelade. De tjatade och tjatade, men han ville bara hålla på med paddan. De hade gömt den, låtsats att den var urladdad, allt de kunde komma på, för att få pojken att göra något annat. Men nu hade de börjat diskutera att pojken nog bara hade ett väldigt stort intresse för tekniken och hade börjat låta honom hållas.

När vi sågs igen för gruppdiskussionen två veckor senare berättade mannen allt det här för mig. Efter första föreläsningen hade mannen gått hem och gjort något helt nytt, han hade lagt ifrån sig sin egen mobil och läsplatta. Tidigare hade han bara tjatat på pojken att göra något annat, medan han själv höll på med samma sak. Så han hade lagt sin prylar åt sidan, gått in till pojken i hans rum – som mycket riktigt satt med sin padda – och frågat om han ville leka. Pojken hade tittat upp, rest sig ifrån sängen, och frågat sin pappa, ”vad vill du leka?”.

Två veckor senare, när vi sågs igen, berättade mannen att både hans mobil och sonens ipad kunde nu ligga framme oanvända – och ladda ur sig själva. Han och sonen lekte istället, och med lite blanka ögon tillade han, ”pojken och jag har kommit så mycket närmre varandra”.

Vad han hade gjort? Han hade gett sin son kärlek, mer kärlek och ännu mera kärlek.

Gott Nytt 2015 – hoppas det blir ett år där du ger mer kärlek än du trodde att du hade.